Varför te och zenbuddhistiska tempel hör ihop

Teet anländer med en munk

Wikipedia uppger att det första dokumenterade beviset på te i Japan går tillbaka till 800-talet, då munken Eichū tog med sig det från Tang-Kina. Intresset svalnade sedan. Runt slutet av 1100-talet introducerade munken Eisai den pulvriserade formen, vispad med varmt vatten i en skål, vid sin återkomst från Kina. Han tillskrivs grundandet av Rinzai-skolan inom zen i Japan och att ha tagit med sig gröna tefrön tillbaka 1191. Samma artikel säger att detta pulveriserade gröna te först användes i religiösa ritualer i buddhistiska kloster, och det är där historien om te i Japan börjar.

Eisai och Kennin-ji

Eisai grundade Kennin-ji i Kyoto 1202 och är begravd på dess område, enligt Wikipedia, som kallar det ett historiskt zen-tempel och ett av Kyoto Gozan, Kyotos fem viktigaste zen-tempel. Eisai skrev också Kissa Yōjoki, som Wikipedia återger som Drinking Tea for Health. Han såg te främst som medicin, och Wikipedia berättar att han erbjöd en skål te till den sjuke shogunen Sanetomo. Ett stenmonument vid templet hedrade teet.

Te mot dåsighet

Långa meditationstimmar är svåra att hålla sig vaken igenom, och artikeln om den japanska teceremonin säger rakt ut att buddhister använde te för att förhindra dåsighet under dem. Den praktiska användningen är den tidigaste kopplingen mellan te och tempel, före all estetik eller filosofi. Det förklarar också varför te först spreds bland präster och överklassen. Japan-guide.com säger att te nådde Japan på 800-talet från Kina och dracks som en medicinsk dryck främst bland präster och överklassen, och att det först under Muromachi-perioden blev något som alla samhällsklasser tog till sig.

Zen och ceremonins form

Japan-guide.com säger att en mer förfinad version av tepartyn utvecklades kring Muromachi-perioden med zeninspirerad enkelhet och större betoning på andlighet, och att teceremonin har sitt ursprung i dessa sammankomster. Wikipedia tillskriver Murata Jukō, en tidig utvecklare av teet som andlig praktik, att ha studerat zen under munken Ikkyū. De ideal som växte fram ur detta är de som gäster än i dag hör nämnas: wabi, en återhållsam och ödmjuk skönhet, och de fyra principerna harmoni, respekt, renhet och stillhet.

Rikyū och Daitoku-ji

Wikipedia beskriver Sen no Rikyū (1522–1591) som den gestalt som formade teceremonin mer än någon annan, och säger att han genomgick zenutbildning vid Daitoku-ji i Kyoto. Daitoku-ji, ett Rinzai-zen-tempel i norra delen av staden, beskrivs där ha en djup koppling till teceremonikulturen. Artikeln tillägger att huvudtemplet och många av dess undertempel inte är öppna för allmänheten. Rikyū föredrog bokuseki, zenprästers kalligrafi, för rullgardinen i terummet.

Ett terum lånar från tempel och helgedomar

Allt i teet kommer inte från zen. Wikipedia säger att seden att rena händer och mun före ceremonin är påverkad av den shintoistiska ritualen misogi, och att porten mellan teträdgården och vardagsvärlden hämtar från helgedomsarkitektur och torii. Det säger också att zenbuddhism och shinto tillsammans starkt påverkade den japanska tekulturen. Tokonoma, alkoven för en rullgardin och blommor, kan härstamma från zenklostrets rum under Kamakura-perioden, en av två teorier som Wikipedia lägger fram.

Detta tempel tillhör det rena landets skola, inte zen

Japanska Wikipedia listar Jōtoku-ji, templet på denna sidas biljett, som ett Jōdo-shū-tempel. Jōdo-shū, det rena landets skola, fokuserar på hängivenhet till Amida Buddha och recitationen av hans namn, enligt den engelska artikeln, och det är en annan skola än zen. Så zenberättelsen ovan är teets historia, inte ett påstående om detta rum. Vad tempelmiljön däremot ger dig är en teceremoni på en buddhistisk plats med en port, en trädgård och en reningsfontän, snarare än ett hotellkonferensrum.

Läs nästa: Jōtoku-ji: platsen för teceremonin

Vem detta inte är för

Om du vill sitta i meditation, höra ett zenföredrag eller besöka ett zenkloster är denna ceremoni inte det. Det är en 70-minuters gruppworkshop i det stora terummet i ett tempel tillhörande det rena landets skola. Om det är zenhistorien som lockar dig är Kennin-ji och Daitoku-ji platserna att läsa om, även om Wikipedia noterar att stora delar av Daitoku-ji är stängda för allmänheten. För själva ceremonin täcker teceremonins etikettguide på denna sida vad du ska göra med skålen.

Läs nästa: Teceremonins etikett, första gången